skiddagboken

Kära skiddagbok.
En dag kvar.

Eller en natt kanske jag ska säga.
För när jag skriver det här står jag på en rastplats mellan Västerås och Sala kl 21.00.
Det jag tänker skriva om kära dagbok, måste tolkas efter den generation jag tillhör.
Jag kommer att återkomma om detta i slutet av dagens inlägg.

I dag när jag vaknade kände jag på mig att det skulle bli en fantastisk dag.
Det smakade 3 veckor gammal julskinka i munnen,
och jag hade blivit väckt varannan timme under natten av min underbara dotter.
Hon var på ett strålande humör och hade tydligen kommit på att hon var den dominanta i vår flock.
Det visade hon på ett målande sätt från frukost då gröten for genom köket, tills jag lämnade henne hos dagmamman när hon rev mig i ansiktet när jag skulle gå.
Underbart!

Härligt var det också när jag kom på att jag skulle åka till mariestad idag och inte hade någon hundvakt.
Fick ta med min följeslagare i bilen.
Drog iväg med ett första stopp i Västerås.
In till Polisen och fixade pass.
Hur smidigt som helst, bara 30 personer i kö. Det gick på ett nafs att få sitt pass.
Bara fem minuter (efter att man stått i kö i 45 minuter.

Ut och gå med vovven, sen iväg igen.
Lägger vi på en rem så hinner vi både handla och kanske till och med klippa håret innan mötet kl 14.

Vid kumla tar jag av riksväg 50 mot mariestad
 (om det nu hade varit så att Mariestad hade legat efter den vägen) 
I Motala känns det konstigt.
Det beror på att Motala och Mariestad ligger på var sin sida om en gigantisk sjö.
Ni som fick mer än en etta i geografi vet vilken.
Eftersom jag aldrig varit i Motala tyckte det bara var underbart att köra 30 mil i onödan.

Framme i Mariestad kl 16, 2 timmar efter avtalad tid
(glada miner mötte mig när jag gjorde entré)

Rev av mötet på 2 timmar, skrev på papper, ut å gå med vovven och sen vända hemmåt igen.
Underbart som sagt.

Tyvärr kära skiddagbok orkar jag inte skriva mer eftersom jag inte ätit en bit sedan 7.30 i morse.
Underbart det också, eftrsom jag älskar att vara hungrig.

Go natt!

Vilken generation jag tillhörde? jo, ironiska generationen!